Ordflöde

Min bitterhet över verkligheten håller i sig. Beror antagligen och förhoppningsvis på att jag jobbar.
Fast kanske, kanske är det något mer än så. Jag är knappt glad längre. Jag har en "Vad spelar allt för roll egentligen"-känsla. Funderar på vad det är för mening med allt, varför jag ska gå här.
Jag brinner inte för någonting längre, känns det som. Jag känner mig så avdomnad. Det har uvxit sig upp ett mörker inom mig, som avskärmar mig från verkligen, sätter mig i mitt eget lilla rum där jag är mer ensam än någonsin. Ett igenmurat rum, där ingen kan komma in och hjälpa. Och ingen kan förstå varför jag sitter där.

Det är inte ens någon som märker att jag är borta.