Nobody said it was easy...

...förutom möjligtvis jag. Men jag hade fel om det.

För första gången känner jag att det här uppbrottet gör outhärdligt förbannat jävla helvetesont.
Icke desto mindre är det nödvändigt för mig, det ÄR någonting som jag måste.

Men jag saknar min bästa vän. Något så fruktansvärt mycket.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0