...och jag fastnade här

Det här har varit ett försök till en blogg. Jag tänkte börja skriva här för att se hur det kändes och hur det blev, för att sedan offentliggöra adressen (typ, skriva den på min bilddagbokspresentation) för att folk skulle kunna läsa. Men jag tog aldrig steget, och det har slagit mig att jag nog inte kommer ta det heller. Jag kan inte ha en blogg på det sättet igen.
Jag slutade med min förra för att jag fick bloggångest. Och med torrent of words tänkte jag att nej, nu ska jag inte vara så personlig, och nej, torrent of words ska inte vara torr och tråkig. Men det blir inte riktigt som jag tänkt mig och det slår mig att jag vill nog inte spegla mitt liv genom en blogg inför allmänheten, jag vill nog inte det.

Eller?

Millais, Rosetti, Holman Hunt

Nu har jag inte varit här på några dagar. Istället har jag har gått i leriga grottor, knuffat på bussar som fastnat, ätit lunch på en föreläsares sommarställe, suttit med min laptop i knät i ett soligt Lambohov och diskuterat konsten från 1600 till 1850, tränat, storhandlat.... och pluggat lite till. Tenta om en timma, och jag är peppad.
Eftersom jag läser så kallade epokstudier och har så kallade tenta-perioder, då alla tentor är, har jag två tentor till inom loppet av en vecka. Jippie. Men grejen är, och det här tycker jag är så häftigt, att jag mår så bra ändå. Jag har inte gått ner mig totalt, jag har ingen tentaångest. Jag har mer en känsla av att "Det här fixar jag." Och det är så förbannat skönt.

Såhär kan det förretesten se ut när ett gäng kulturvetare fastnar med bussen under en exkursion:

Festligt inslag i exkursionen minsann ;)

Tentatime nu. Jag och Malin ska köpa glass innan, och bara sitta i solen och njuta. Sedan ska jag skriva så jäkla bra, och sedan ska jag fira lite.

Om ditt sinne inte är förmörkat av onödiga saker,
är detta den bästa tiden i ditt liv.
- Ur "Poweryoga för nybörjare"


Oh merde

Det känns som om jag hittills i den här bloggen mest skrivit om hur bra och kul mitt liv är. Men just i denna stund, när jag sitter här bakis en onsdagsförmiddag i en halvstökig lägenhet med en sjuhelvetes massa plugg framför mig, känns tillvaron inte så himla fantastisk.

Gårdagen var kul dock.

Die Lieden die Jungen Werther

Förresten, var det bara jag som tyckte att Den unge Werthers lidanden var ganska fin och trevlig att läsa? Den gjorde mig lite nere, och sådant gillar jag. När boken påverkar, om än bara lite. Den gjorde mig lite nere och fick mig att slänga mig med uttryck som ack och ve och mitt arma hjärta, min beklämda själ.

Nu ska min beklämda själ på föreläsning.


Let's go dancin' on a Tuesday

Puh! Spinning is the shit. Träning is the shit. Det är verkligen det, sedan jag började träna i januari har jag blivit gladare, jag sover bättre, äter bättre, pluggar bättre, är snyggare. Alltså: perfekt.

Fick precis mail från min festerichef Maharadjia (alias Hanna) om tackfesten på [hg] imorgon, som vi får för att vi jobbat där. Jag får alltså en trevlig anledning att partaja på en vardag, och jag får mat och dryck som jag redan jobbat in. Och att jobba de där två torsdagkvällarna var faktiskt ganska roligt. Alltså: perfekt.

Har anmält mig till att vara fadder i höst, för de nya kulturvetarna. Det blir nog roligt, nollning all over again liksom, fast istället för att vara ny och nervös och inte känna någon kommer jag gå runt och glassa i min kavaj och bara vara säker. Ha kompisar, ha någonstans att bo, veta vad en kravall och en finsittning är, veta var Gamla Skåland och Vallamassiven ligger, o.s.v. Plus att jag kommer träffa nya människor. Alltså: perfekt.

Nu blir det Prison Break, som jag inte riktigt tycker håller måttet längre, men lite ögongodis finns ju där fortfarande. Hoppas att han inte dör.


I feel it all

Jag vet inte alltid bäst. Det som jag säger är inte alltid det som är det rätta. Det här är någonting som ofta tar väldigt lång tid för mig att förstå. Varför är det så? Är jag egocentrisk? Har jag lite för höga tankar om mig själv? Jag vet inte. Kanske är det likadant för alla.

Helgen har varit hektiskt men rolig. Jag gillar min tillvaro.

...och jag har fortfarande inte bestämt om jag ska announca ut den här bloggen. To blog or not to blog, that is the question.

Jag är en vampyr

Hej!
Efter några månaders uppehåll i bloggandet blev jag sugen på att ha en blogg igen. En ny, med ett såntdär kitschigt engelskt namn. Jag gillar ju att skriva och, tja, har jag en blogg blir det ju av att jag gör det emellanåt.
Så här är jag, här är torrent of words - lite snyggare och bättre än den förra. Vi får se vad vi får för framtid ihop, torrent of words och jag. Tänkte inte trumpeta ut adressen än, utan känna hur det känns att skriva här först, om det blir bra.

Egentligen har jag tusen andra saker att göra nu, så att skapa och börja skriva i en ny blogg just nu kan tyckas lite märkligt, men en del av mig tycker ändå att det är ett alldeles ypperligt tillfälle.
Varför har jag tusen saker att göra? Tre tentor coming up i slutet av månaden, under en veckas tid. Plus att jag som festerimedlem i vår söta lilla sektion har endel festligheter att stå i; vi ordnar en sittning nu på lördag och på tisdag är det tackfest på [hg] eftersom vi jobbat där.

Just nu sitter jag och funderar på huruvida jag ska gå upp tidigt imorgon och gå på det tidiga poweryoga-passet eller ej. Har införskaffat allt jag behöver för att börja utöva det hemma nu också - matta, musik och instruktionsbok. Så snart är det jag som ligger på golvet framför soffan och ujjayi-andas.

Idag är det torsdag och jag känner party-tjejen i mig som vill ut. Hon har fått komma ut två torsdagar i rad och blivit lite bortskämd. Men någon måtta får det vara, you little drunk.

Jag är en vampyr
Jag suger och spyr
Jag vill komma in

Precis, Markus.


RSS 2.0