Flyga
Nu finns det ingen egentlig återvändo, jag kan inte gärna kasta mig ur ett flygande plan. Jag sitter på planet, jag är helt utlämnad åt det. Jag är en passagerare. Om planet störtar, om det faller, så faller även jag. Jag vet det, men jag kan inte göra någonting åt det just nu. Det enda jag kan göra, är att njuta av flygresan. Och jag njuter, för den är fullständigt underbar.
Jag vet inte än hur säkerheten är på det här planet, jag har inte ens koll på hur länge jag ska flyga. Men jag flyger, jag är en passagerare, och det är underbart.
Fallet får jag ta när det kommer. Nu njuter jag. Njuter av att molnen aldrig varit vitare omkring mig när jag ser ut genom fönstret, njuter av att det aldrig varit lika skönt att luta huvudet bakåt och bara åka med.
Jag flyger, jag är en passagerare, och det är underbart.
Då
Någonting talade till mig på natten, genom musiken, stämningen och datorn.
Någonting som sa åt mig att det finns mer, det här är inte allt. Du är inte Tranemo, Saxofonvägen eller 9F. Du är inte dina föräldrars barn eller dina syskons syster. Du är din egen, du är precis den du vill vara, och det finns fler som är som du.
Det kändes så stort då.
Where are we going?
Jag vet inte, men jag vet att jag tycker om dig, och att min skepsis gentemot tvåsamheten börjar luckras upp. Eller, gör den det? Låter jag mig kanske bara svepas med i någonting som jag vet att jag rent objektivt har ganska mycket emot? Kanske är det så, men jag tycker att det är för trevligt att vara med dig för att hålla fast vid principer som får mig att känna mig stolt och stark men ensam och krank. Jag har gjort ett hål i min sköld, och där får du plats just nu.
Jag tror fortfarande inte att ett förhållande kan lösa allt, verkligen inte. Men det är fint att vara kär. Och jag skulle vilja att någon sa åt mig att jag inte är liten och svag bara för att jag tilllåter mig att vara det. Kär alltså.
- How are you feeling?
- Safe. When I'm with you I feel so safe. Like I'm home.
