Mig blir du snart kär i!

Saker jag irriterar mig på just nu:

* Folk som inte gillar det jag gillar
* Folk som tycker att Amelie från Montmarte är drömkvinnan
* Folk som bara MÅSTE tipsa om en jättebra KRÄM



Bild tagen från www.fulheten.com/bilder.html

Maken

Gun-Britt Sundströms Maken. Jag säger bara det. Vilken bok, och vilken befrielse för mig att läsa något sådant just nu, när jag mitt bland all påtvingad litteratur försöker hitta vad jag gillar, vad som tilltalar mig. Det här, det här tilltalar mig. Det här berör mig. Där här vill jag diskutera in i all evighet, det här har jag mycket att säga om. Det här får mig att skratta och gråta. Det är påverkar min sinnesstämning, vilket bland annat yttrar sig i att jag skapar Spotify-listor åt Gustav och Martina. Det här, det är bra.

Skribenten

Förresten så har jag fullkomlig övergivit mina journalistdrömmar. Det är skönt att inte ha några sådana längre. Jag har kommit fram till att medievärlden är den sista som jag vill tillbringa resten av livet i. Mina ord ska inte användas till att skriva om och för saker jag inte står för. Och även om jag inte skulle behöva göra det så vill jag ändå inte trumpeta ut dem för allmänheten, vill inte trumpeta ut min själ för alla att komma och titta på. Jag vill hellre gå runt i min egen lilla värld och använda mina ord, det viktigaste jag har, till precis vad jag känner för.

En liten tjej

Livet är allt bra jäkla fint ändå.

Den senaste tiden har jag tänkt mycket på hur mycket äldre jag blivit på två år. Det var nu två år sedan jag flyttade till den här staden, och började studera. Jag tänker tillbaka på den jag var då, och tänker att jag var en liten tjej. Ung och orädd men samtidigt livrädd. Tänk vad skönt om jag hade vetat att jag om två år skulle ha en strukturerad och avslappnad, lycklig tillvaro, som jag skulle känna mig nästintill fullkomligt säker i. Tänk om!
I och för sig så anade jag det kanske. 

Tänk om jag hade vetat att jag om två år skulle vara en van poweryogautövare, en fullkomligt tillfreds flickvän till någon, en stolt student som tagit alla sina poäng, en självständig, vuxen människa som inte längtar efter någon eller någonting, ty hon är så tillfreds med tillvaron som den är nu.
Jag hade längtat dit.

Ingen framtidsångest i det här inlägget, inte.


RSS 2.0