Nästan perfekt
När jag är här hemma mellan dessa väggar där jag växte upp och utvecklades mest, lyssnar jag ofta på musik som jag lyssnade på då, som jag glömt bort, ungefär. Och den här förmiddagen kom turen till Lars Winnerbäck. En gammal favoritlåt att somna till när jag var femton, sexton, sjutton, någon gång. Jag blev helt knockad av hur den kunde definiera min tillvaro nu i sommar, så precis exakt:
Och jag känner inte riktigt
Och jag lever inte riktigt
Under dagarna som inte riktigt finns
Men så kommer en säsong igen
Och strömmen går igång igen
Och nätterna blir ljusa
Och jag känner och jag lever
Och jag minns
Att allting, allting, allting
Allting, allting ja allt
Är nästan perfekt
Och jag känner inte riktigt
Och jag lever inte riktigt
Under dagarna som inte riktigt finns
Men så kommer en säsong igen
Och strömmen går igång igen
Och nätterna blir ljusa
Och jag känner och jag lever
Och jag minns
Att allting, allting, allting
Allting, allting ja allt
Är nästan perfekt
Rubrikflöde
I sommar har jag kommit fram till att det går att hålla uppe en social fasad till en viss gräns, och när den gränsen är nådd, måste jag fly. Vara för mig själv. Vara mig själv. Det känns som en överlevnadsinstinkt.
Ni ser inte mig och ni förstår inte.
Men det finns de som ser, det finns de som förstår, och jag saknar dem.
I'm going to make a lot of money, and then I'm going to quit this crazy scene.
På min första lediga dag för mig själv på en och en halv månad, ligger jag oduschad i sängen med min laptop på magen, lyssnandes på Smiths och First Aid Kit, ätandes kesella direkt ur burken. När det ringer svarar jag inte, när jag tänker efter om det finns något jag borde göra så kommer jag inte på något. Jag blir nästan tårögd av hur skönt det är.
Jag tycker synd om de som aldrig jobbar, för de får aldrig vara lediga. Jag tycker också nästan lite synd om dem som aldrig tvingas stå ut med Rix FM:s sex olika låtar tio timmar om dagen i flera veckor - för Cemetry Gates har aldrig varit vackrare.
Jag tycker synd om de som aldrig jobbar, för de får aldrig vara lediga. Jag tycker också nästan lite synd om dem som aldrig tvingas stå ut med Rix FM:s sex olika låtar tio timmar om dagen i flera veckor - för Cemetry Gates har aldrig varit vackrare.
