Självsäkerhet i framtidstron? Njae.

Jag vill ha ett sommarjobb
och så vill jag ha en lägenhet i Göteborg
med inflyttning lagom till terminstarten.
Det är vad jag vill ha -
men det är tydligen för mycket begärt
av en 80-talist som jag.


Ni har verkligen lyckats skala bort min framtidstro, kära vilka ni nu är. Jag har inget hopp om sommarjobb. Jag får kämpa för att ha hopp om jobb efter avslutade studier. Jag tror inte att jag är något. Jag får kämpa för att tro att jag kanske eventuellt om jag har tur kan bli något. Jag får ingen bostad. Jag får inget jobb. Ni har fått mig att vara glad över att jag i alla fall har tak över huvudet.

Jag hyser ständigt en rädsla för att en dag bli uteliggare.
Det är sant.

Och ändå har jag två föräldrahem, tre syskon och flera vänner, som säkert skulle hjälpa mig om så mot all förmodan skulle bli fallet.
Men ändå utesluter jag inte möjligheten att det kan bli så.

Jag hyser en sjuk rädsla över att bli uteliggare. Det är det värsta som kan hända enligt mig, och det kan hända.

Kolla, vilken framtidstro ni projicerar på ett exemplar av dagens unga vuxna.
Är ni nöjda nu?

RSS 2.0