Stjärnfallet är jag

..och du är himlen jag föll från den dan.

Helgen var speciell och väldigt trevlig. Mycket vin på fredagen, mycket vin på lördagen. Nu sitter jag uppe igen, och det är som min kompis K sa: det är en såndär natt när man inte vill gå och lägga sig.
Snart har den här sommaren gått. Den kan sammanfattas in i följande perioder: Tiden före Arvika, Arvika, tre veckors jobb, tiden efter tre veckors jobb. Är i den sistnämnda perioden just nu förstås, och den bjuder, förutom helgens trevliga minifestival, på några lata dagar hemma och två resor till Linköping. Nu i helgen ska jag dit och utföra en plikt jag fått som festerist, plus att jag ska gå ut med massa folk jag inte sett på hela sommaren. Åker tillbaka hit på söndag, och nästa helg blir det permanent för hösten. Känns väldigt bra.
Dessutom ska jag under den här perioden åka till Göteborg och spela in en sak för p3. Faktiskt.

Under Tiden före Arvika landade jag. Var ledig. Sprang sönder mina knän. Under tre veckors jobb tiden var jag först riktigt deppig, men det blev bättre ju närmare ljuset i tunneln jag kom. De tre veckorna gick fort och de var en förutsättning för att jag ska kunna fortsätta mitt relativt lyxiga studentliv även det kommande året, fastän min hyra höjts med några hundralappar.

Och med relativt lyxigt studentliv menar jag ungefär att jag har råd att köpa en mellanlatte på Café Zero om jag vill det, jag måste inte hålla mig till en liten bryggkaffe. Typ. Och jag kan köpa andra drinkar på [hg] än "kvällens drink", för jag har råd med det.

Det här blev ju ett riktigt inlägg, ett såntdär hyfsat seriöst och reflekterande. Som det kan gå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0