Ordflöde

Idag har jag inte tänkt på något annat än på vad jag gör om ett år. Det är så jobbigt att jag får ont i magen av det, jag vill bara tänka på annat, men det smyger sig på igen och kommer tillbaka. Fan.
Varför är det så här? Vad är det jag söker efter när jag finkammar internet efter möjliga utbildningar? Det perfekta livet? Mig själv? En säker framtid? Jag vet inte...
Jag känner att jag inte vet vad som är bäst och mest rätt för mig. Jag skulle nästan önska att någon annan kunde tala om det för mig, så att jag slapp sväva i ovisshet. En del av mig längtar efter att vara äldre än 21 år och att då kunna känna den där tryggheten som jag så innerligt önskar att jag ska få känna då, när mer tid har gått och mer besluts har tagits och då det är slut på CSN-år och flyttande och ovisshet. Jag längtar lite dit.
Jag har trygghet nu, jag har trygghet i ett år framöver, men det är efter det, som den tar slut. Var kommer jag att vara, var kommer du att vara, vad kommer jag att bli? Kommer jag att känna mig nöjd och lycklig över det? Kommer jag att ångra något?
Anledningen till att jag tänkt på det så mycket idag är för att jag just idag fått en sådär tre förfrågningar om vad som kommer att hända efter mitt sista år i Linköping, som jag ju snart ska påbörja.
Jag vet inte, och jag är trött på att inte veta.

It's hard to take courage
In a worl full of people
You can loose sight of it all
And the darkness inside you
Can make you feel so small