The present is now the past, eller Hej ett halvår senare.

Förstod helt plötsligt att nu, nu är det linköpingstiden som jag lyssnar på musik från och kollar på foton av då jag vill låta den där bitterljuva, fantastiska, jobbiga men så STORA känslan av sentimentalitet få utlopp. Tiderna har förändrats och det som förut var nu har blivit då.

Den här hösten har jag skrivit en längre grej som känns som en sorts milstolpe när det gäller mitt knapprande på tangentbordet. Jag är ett steg närmare nu.

Att vara sambo är jättefint.
Vi alltså...

Kan se tillbaka nu i efterhand och förstå att jag mådde sådär i somras alltså, men det var det nog värt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0