Oh how I long
Ser så himla mycket fram emot hösten. Ge mig skiftet augusti/september, spårvagnar, samboliv, nya människor, busspendling, växande studieskulder, nytt träningsställe, vinglas på avenyn och nytt, nytt, nytt fast ändå samma.
Ibland är jag lite rädd för att jag glider ur mig själv på jobbet, för att jag försöker vara så trevlig och samtalsförande mot människor jag kanske egentligen aldrig skulle föra konversation med. Men när jag sitter tyst när de pratar om fotbolls VM och kungabröllop, just för att jag var den som inte såg det så känner jag mig ändå rätt säker.
Kommentarer
Trackback